​Hur går det egentligen för svenskt flyg?

Liberaliseringen av flygmarknaden har medfört att konkurrensen ökat och biljettpriserna sjunkit, inte minst inom utrikesflyget. Lågprisflygets intåg har varit en viktig ingrediens men affärsstrategierna varierar. Vissa bolag som Ryanair satsar uteslutande på en prisledarstrategi, andra på att erbjuda något bättre service, exempelvis EasyJet. En tredje grupp har en blandad strategi som bland annat inkluderar interkontinentala fritidslinjer, som Air Berlin. De klassiska nätverksbolagen som SAS och KLM har anpassat sina affärsmodeller för att möta konkurrensen från lågprisbolagen, vilket medfört att de närmat sig lågprisbolagen.

Medan privatresorna utrikes ökar i sådan omfattning att kapacitetsbrist kan befaras på Arlanda och i Stockholms luftrum är 1990 alltjämt toppåret för inrikesflyget. Prognoserna för inrikesflyget pekar på endast en svag tillväxt. En eventuell utbyggnad av höghastighetståg skulle minska efterfrågan på inrikesflyg ytterligare.

Arbete pågår för att minska flygets klimatpåverkan på många fronter. De viktigaste är politiska styrmedel, teknisk utveckling, alternativa bränslen samt optimerad drift och utvecklad infrastruktur. När det gäller styrmedel finns inom EU finns ett handelssystem med utsläppsrätter. Den Internationella civila luftfartsorganisationen, ICAO, förväntas inom kort anta ett globalt marknadsbaserat styrmedel för flyget.

Olika typer av anställningsformer och annorlunda sätt att organisera verksamheten på kan innebära att exempelvis arbetsrätten sätts ur spel. Det är ett område som förtjänar mer uppmärksamhet inom transportpolitiken, och möjligen också inom en flygstrategi.

Den här rapporten har gjorts på uppdrag av regeringen och ska utgöra ett underlag till flygstrategin.